Jag kämpar med mitt ego i Europavalet. Jag undrar sade flundran om gäddan är en fisk? Altruism är ingen lätt sak. Det var visst någon general under 2:a världskriget som sa att "det är mycket man kunde få gjort om man inte brydde sig om vem som fick äran för det.
Det ska bli roligt att åka till Almedalen i sommar.
tisdag, maj 19, 2009
söndag, april 19, 2009
Upphovsrätt och radio
Har fått lära mig att skivbolagen 2008 tydligen tänkt på detta med radiostationernas digitala lagring. Hurra för Internet och den kunskap jag fått från bloggare.
Hej,
Här är en information som är relevant. När radiostationer ska spela dom skivor som skickats till dom av skivbolagen förs dessa över digitalt till den hårddisk där radiostationens lista med musik ligger. Detta är per definition en kopiering och sålunda ett upphovsrättsbrott. Mig veterligen har inget skivbolag velat göra en ortodox tolkning av upphovsrättslagen i detta fall. Argumentet från skivbolagen skulle kunna vara att radiostationen rapporterar musikanvändandet till STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå, men brottet mot upphovsrättslagen är ändå gjort. Detta innebär att statliga Sveriges Radio bryter mot upphovsrätten när de har spelat musik.
Vänliga hälsningar
Mikael "Prinsen" Trolin
Här är en information som är relevant. När radiostationer ska spela dom skivor som skickats till dom av skivbolagen förs dessa över digitalt till den hårddisk där radiostationens lista med musik ligger. Detta är per definition en kopiering och sålunda ett upphovsrättsbrott. Mig veterligen har inget skivbolag velat göra en ortodox tolkning av upphovsrättslagen i detta fall. Argumentet från skivbolagen skulle kunna vara att radiostationen rapporterar musikanvändandet till STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå, men brottet mot upphovsrättslagen är ändå gjort. Detta innebär att statliga Sveriges Radio bryter mot upphovsrätten när de har spelat musik.
Vänliga hälsningar
Mikael "Prinsen" Trolin
tisdag, november 11, 2008
Kopiera denna spelare med "eurolåten" till din hemsida eller blogg (klicka på "share"). Den är fri att ladda ner
Europaparlamentet 2009
Jag kandiderar inte till Europaparlamentet 2009.
Tänk att få vara president i U.S.A. Han är fantastisk den där Obama. Första "svarta" presidenten i U.S.A. Fantastiskt! Jag är så glad att jag hade fel. Jag trodde inte det skulle gå. Hurra! Obama vann.
Själv hade jag nog röstat på Hillary Clinton om jag fått. Men det är bara för att jag är så förtjust i Bill Clinton. Jag är så glad att jag hade fel och jag är glad att Obama vann, det är jag verkligen.
Tänk att få vara president i U.S.A. Han är fantastisk den där Obama. Första "svarta" presidenten i U.S.A. Fantastiskt! Jag är så glad att jag hade fel. Jag trodde inte det skulle gå. Hurra! Obama vann.
Själv hade jag nog röstat på Hillary Clinton om jag fått. Men det är bara för att jag är så förtjust i Bill Clinton. Jag är så glad att jag hade fel och jag är glad att Obama vann, det är jag verkligen.
måndag, juli 14, 2008
Det har aldrig varit roligare att vara konspirationsteoretiker
Det måste var något mer! Så säger kvinnan jag lyssnar och litar på och många andra. Kan det vara så att regeringen sålt skinnet till U.S.A. innan björnen (den ryska) är skjuten? Jens O. verkar ha hittar den rykande pistolen på sin blogg.
Är anledningen till att regeringen vägrar backa verkligen så banal? Kan det dessutom finnas svidande klausuler om överenskommelsen mellan staterna inte blir av?
Och är dessa av den naturen att de kommer att innebära slutet för en viss borgerlig statsminister och hans inre kabinett bestående av ytterligare tre partiledare? Det har aldrig varit roligare att var konspirationsteoretiker.
Är anledningen till att regeringen vägrar backa verkligen så banal? Kan det dessutom finnas svidande klausuler om överenskommelsen mellan staterna inte blir av?
Och är dessa av den naturen att de kommer att innebära slutet för en viss borgerlig statsminister och hans inre kabinett bestående av ytterligare tre partiledare? Det har aldrig varit roligare att var konspirationsteoretiker.
onsdag, juli 02, 2008
Avlyssna dina politiker i Almedalen 2008
Jag uppmanar landets alla bloggare (och andra) att ta sig till Almedalen på Gottland, under politikerveckan den 6-12 juli, för att med hjälp av mobilkameror och mobilinspelning "avlyssna de som avlyssnar dig." Almedalen är hela den den politiska maktelitens sommarnöje.
Jag är själv politiker vet av egen erfarenhet att mycket av det som sägs om de politiska realiterna mellan skål och vägg av politiker, efter klockan 21.00 och över spritglasen på baren Donners brunn i Visby, inte är sådant som våra förtroendevalda vill ska komma till almenhetens kännedom.
Alltså: avlyssna de som vill avlyssna dig. Jag kommer i alla fall att göra det.
Jag är själv politiker vet av egen erfarenhet att mycket av det som sägs om de politiska realiterna mellan skål och vägg av politiker, efter klockan 21.00 och över spritglasen på baren Donners brunn i Visby, inte är sådant som våra förtroendevalda vill ska komma till almenhetens kännedom.
Alltså: avlyssna de som vill avlyssna dig. Jag kommer i alla fall att göra det.
"Partiet", kapitel 11 ur min bok om folkpartiet liberalerna
Närmare tio månader hade nu förflutit för Peter som partianställd och han tyckte att saker och ting började bli komplicerade. Projektet hade nu hunnit drabbats av svek, förtal, avund och rent sabotage. Och allt kom, i de allra flesta fallen, från tjänstemännens led inom den egna partiorganisationen. Han hade samtalat med en av ledamöterna som han fått till bords vid en middag med riksdagsgruppen i klubbrummet. Det var ett glatt samspråk och Peter hade inte anat att det fans några andra bakomliggande motiv för konversationen än att dom funnit sympati för varandra. Efter ett tag hade han anförtrott sig till den kvinnliga ledamoten, om problemen han hade med Hylanderson.
Hylanderson hade hand om integrationsprojektets budget och gav hela tiden kontraorder för att undergräva Pedro Santos auktoritet. Santos var egentligen inte partimedlem och tjänstemännen ogillade både detta och honom personligen. På måndagen veckan efter middagen hade Peter blivit uppkallad till riksdagskansliet av Hylanderson. Peter fann sig stående framför Hyllans dörr. Han kände sig alldeles skakig och hade ont i magen. Partiledare Klas dörr låg på den högra sidan om vice partisekreterarens och partisekreteraren Jakob Johanesens, eller Göbbels som Peter börjat kalla honom, låg till vänster. Peter undrade om han denna gång verkligen satt i klistret och beslöt sig att försöka liga lågt tills han förstått vad det hela handlade om. Han öppnade sakta Hyllans dörr som stod på glänt. Hon talade i telefon men vinkade in honom och visade på en stol. Hon lät lugn och sansad när hon pratade i telefonen och Peter började hoppas på att det inte skulle bli så farligt. När hon var färdig vände hon sig mot Peter:
- Vad bra att du kunde komma.
Peter nickade men sa ingenting. Han anade oråd eftersom den där kattblicken nu var tillbaka och spelade djupt inne i hennes på ytan lugna ögon.
- Vill du ha något att dricka, fortsatte hon i neutral ton.
Han tackade nej. Peter tyckte spänningen var olidlig och att det vad dags att komma till saken. Hyllan verkade uppfatta hans tanke och sög lite på saken medan hon såg ut genom rummets enda fönster, som vette mot Rosenbad och hotell Sheraton på Norra bantorget.
- Jag har något tråkigt som jag vill ta upp med dig, sa hon med fortsatt neutral röst.
Så nu kommer det, tänkte han. Men han låtsades som han ingenting begrep (vilket han heller inte gjorde ännu) och sa oskyldigt:
- Säger du det Eva?
Hon skärskådade honom för att se om han spelade. Hylanderson slogs åter av att hon inte kunde läsa av denna främlings mörka ögon lika lätt som hon brukade med de vanliga tjänstemännen och partisterna. Hon beslöt sig för att gå till frontangrepp genom att lägga korten på bordet.
- Jag har hört att du går och omkring och snackar skit om mig!
Hon såg uppriktigt sårad ut. Peter satt med öppen mun och såg fånig ut. Hon upprepade sitt påstående. Peter fick luft och ur sig ett:
- Vad..? Vem?
- Det spelar ingen roll! Är det sant, frågade hon uppfordrande.
Peter gjorde överslagsberäkning på en mikrosekund om sina chanser att komma undan med en direkt lögn. Han beslöt att det inte var någon god ide. Hellre då kanske skarva lite med sanningen, eller som han lärt sig att det hette i politikens värld, ”töja lite på verkligheten”. Han sa nej och skakade sakta på huvudet. Hon såg forskande in i hans ögon.
- Eller inte precis, fortsatte han trevande medan han kippade efter ny luft och en flyktväg.
- Inte precis, upprepade hon sakta med eftertryck och ett svårtydbart ansiktsuttryck.
Peter viste inte hur mycket hon visste och ville inte bistå fienden med mer information än som var nödvändigt. Han fortsatte att trampa vatten för att vinna tid och sa:
- Beror väl vad man uppfattar som kritik.
Pust! Ja, där satt den tänkte han och försökte få sina anletsdrag i ordning.
- Vad menar du med det?
Hyllan såg plötsligt trött och sliten ut. Hon var nog van att höra folk ljuga, tänkte han. Nu gällde att hålla stenhårt på den inslagna linjen och inte tappa tråden.
- Ja just som jag sa, sa han medvetet svävande.
Hylanderson som insåg att råttan på nytt höll på att slippa ur fällan surnade till rejält och sa:
- Har du snackat skit om mig eller inte?
Peters försvar började nu så sakterliga ta form i hans huvud.
- Nu vet jag inte vad du hört… men eftersom du inte verkar vilja tala om vad, så är det väldigt svårt för mig att bemöta det här.
Hyllans insåg att hon på hade gått i den mörke främlingens fälla. Igen. Hon skulle inte komma längre utan att avslöja sin egen källa. Hon beslöt sig för plan B.
- Jag har hör att du säger tråkiga saker om mig och om det är sant vill jag veta det. Det är alltid mycket bättre att framföra kritiken direkt.
Peter anade en erbjuden reträttväg och antog utan vidare fundering erbjudandet.
- Om jag har sagt något som kan uppfattas som kritik så kan det ha att gör med att jag känner att jag blivit förvirrad av ordergången mellan Santos och dig. Vilket i sin tur försvårat mitt och arbetsgruppens arbete. Och om det är detta som du refererar till, så skulle åtminstone jag inte vilja beskriva det som skitsnack.
Hylanderson mun blev först till ett smalt streck innan den sprack upp i en halvkvävd grimas.
- Jag skulle uppskatta om du hädanefter framförde din kritik direkt till mig och inte via ombud.
Men hon visade samtidigt att hon uppfattat att Peter antagit hennes erbjudande om en någorlunda värdig reträtt. Hon reste sig upp och markerade att samtalet var avslutat.
Peter lunkade ut ur ledamotshuset i den kalla decembernatten. Han kände sig stukad som en gammal marskatt efter drabbning. Det blåste en iskall vind längs med Västerlånggatan i nordlig riktning mot Helgegansholmen. Vinden fick luvan på Peters jacka att falla av. Han slog med en van svepande rörelse upp luvan över huvudet igen. Vita snöflingor virvlade sig fram längs gatan och upp längs hans ben. Han tänkte, för vilken gång i ordningen visste han inte, att det måste vara den höga luftfuktigheten i Stockholm gjorde att kylan trängde genom märg och ben. Och sin vana trogen undrade han hur folk kunde överleva på det här stället i forna tider utan lokaltrafik, centralvärme och elektricitet.
Människorna ilade likt jäktade möss under de glittrande juldekorationerna på Drottninggatan. Vaggande i vinden signalerade de julefrid på jorden. Peter förundrades av att folk var till synes helt ovetande om det fula och cyniska spel som försiggick mitt under nosen på dom av deras förtroendevalda politiker. Människorna i Sverige levde i förvissningen om att just dom befann sig i den bästa av världar. Hylanderson hade avslutat deras samtal med att konstatera att anledningen till hans, Peters handlande, måste vara att ”de kom från olika kulturer”. Peter trodde först inte sina öron. Han var ju född i Sverige! Vad menade käringen egentligen!? Peter hade tidigare flera gånger hört henne påstå att ”invandrare ju var så besvärliga”. Men att få det kastat rakt i ansiktet så här, av en partisekreterare i ett riksdagsparti på själva riksdagen, var en smått surrealistisk upplevelse.
Men det fick honom återigen att se sin omgivning med nya ögon. Han såg åter rädslan och vaksamheten i alla partikamraternas ögon. Han hade aldrig tidigare mött så många rädda människor i sitt fyrtioåriga liv. Människor i ett politiskt parti, i Sverige, som var livrädda för att säga vad dom tyckte och egentligen kände. Han hade för första gången börjat ana det paranoia tillstånd som är den verkliga maktens ständige följeslagare.
Hylanderson hade hand om integrationsprojektets budget och gav hela tiden kontraorder för att undergräva Pedro Santos auktoritet. Santos var egentligen inte partimedlem och tjänstemännen ogillade både detta och honom personligen. På måndagen veckan efter middagen hade Peter blivit uppkallad till riksdagskansliet av Hylanderson. Peter fann sig stående framför Hyllans dörr. Han kände sig alldeles skakig och hade ont i magen. Partiledare Klas dörr låg på den högra sidan om vice partisekreterarens och partisekreteraren Jakob Johanesens, eller Göbbels som Peter börjat kalla honom, låg till vänster. Peter undrade om han denna gång verkligen satt i klistret och beslöt sig att försöka liga lågt tills han förstått vad det hela handlade om. Han öppnade sakta Hyllans dörr som stod på glänt. Hon talade i telefon men vinkade in honom och visade på en stol. Hon lät lugn och sansad när hon pratade i telefonen och Peter började hoppas på att det inte skulle bli så farligt. När hon var färdig vände hon sig mot Peter:
- Vad bra att du kunde komma.
Peter nickade men sa ingenting. Han anade oråd eftersom den där kattblicken nu var tillbaka och spelade djupt inne i hennes på ytan lugna ögon.
- Vill du ha något att dricka, fortsatte hon i neutral ton.
Han tackade nej. Peter tyckte spänningen var olidlig och att det vad dags att komma till saken. Hyllan verkade uppfatta hans tanke och sög lite på saken medan hon såg ut genom rummets enda fönster, som vette mot Rosenbad och hotell Sheraton på Norra bantorget.
- Jag har något tråkigt som jag vill ta upp med dig, sa hon med fortsatt neutral röst.
Så nu kommer det, tänkte han. Men han låtsades som han ingenting begrep (vilket han heller inte gjorde ännu) och sa oskyldigt:
- Säger du det Eva?
Hon skärskådade honom för att se om han spelade. Hylanderson slogs åter av att hon inte kunde läsa av denna främlings mörka ögon lika lätt som hon brukade med de vanliga tjänstemännen och partisterna. Hon beslöt sig för att gå till frontangrepp genom att lägga korten på bordet.
- Jag har hört att du går och omkring och snackar skit om mig!
Hon såg uppriktigt sårad ut. Peter satt med öppen mun och såg fånig ut. Hon upprepade sitt påstående. Peter fick luft och ur sig ett:
- Vad..? Vem?
- Det spelar ingen roll! Är det sant, frågade hon uppfordrande.
Peter gjorde överslagsberäkning på en mikrosekund om sina chanser att komma undan med en direkt lögn. Han beslöt att det inte var någon god ide. Hellre då kanske skarva lite med sanningen, eller som han lärt sig att det hette i politikens värld, ”töja lite på verkligheten”. Han sa nej och skakade sakta på huvudet. Hon såg forskande in i hans ögon.
- Eller inte precis, fortsatte han trevande medan han kippade efter ny luft och en flyktväg.
- Inte precis, upprepade hon sakta med eftertryck och ett svårtydbart ansiktsuttryck.
Peter viste inte hur mycket hon visste och ville inte bistå fienden med mer information än som var nödvändigt. Han fortsatte att trampa vatten för att vinna tid och sa:
- Beror väl vad man uppfattar som kritik.
Pust! Ja, där satt den tänkte han och försökte få sina anletsdrag i ordning.
- Vad menar du med det?
Hyllan såg plötsligt trött och sliten ut. Hon var nog van att höra folk ljuga, tänkte han. Nu gällde att hålla stenhårt på den inslagna linjen och inte tappa tråden.
- Ja just som jag sa, sa han medvetet svävande.
Hylanderson som insåg att råttan på nytt höll på att slippa ur fällan surnade till rejält och sa:
- Har du snackat skit om mig eller inte?
Peters försvar började nu så sakterliga ta form i hans huvud.
- Nu vet jag inte vad du hört… men eftersom du inte verkar vilja tala om vad, så är det väldigt svårt för mig att bemöta det här.
Hyllans insåg att hon på hade gått i den mörke främlingens fälla. Igen. Hon skulle inte komma längre utan att avslöja sin egen källa. Hon beslöt sig för plan B.
- Jag har hör att du säger tråkiga saker om mig och om det är sant vill jag veta det. Det är alltid mycket bättre att framföra kritiken direkt.
Peter anade en erbjuden reträttväg och antog utan vidare fundering erbjudandet.
- Om jag har sagt något som kan uppfattas som kritik så kan det ha att gör med att jag känner att jag blivit förvirrad av ordergången mellan Santos och dig. Vilket i sin tur försvårat mitt och arbetsgruppens arbete. Och om det är detta som du refererar till, så skulle åtminstone jag inte vilja beskriva det som skitsnack.
Hylanderson mun blev först till ett smalt streck innan den sprack upp i en halvkvävd grimas.
- Jag skulle uppskatta om du hädanefter framförde din kritik direkt till mig och inte via ombud.
Men hon visade samtidigt att hon uppfattat att Peter antagit hennes erbjudande om en någorlunda värdig reträtt. Hon reste sig upp och markerade att samtalet var avslutat.
Peter lunkade ut ur ledamotshuset i den kalla decembernatten. Han kände sig stukad som en gammal marskatt efter drabbning. Det blåste en iskall vind längs med Västerlånggatan i nordlig riktning mot Helgegansholmen. Vinden fick luvan på Peters jacka att falla av. Han slog med en van svepande rörelse upp luvan över huvudet igen. Vita snöflingor virvlade sig fram längs gatan och upp längs hans ben. Han tänkte, för vilken gång i ordningen visste han inte, att det måste vara den höga luftfuktigheten i Stockholm gjorde att kylan trängde genom märg och ben. Och sin vana trogen undrade han hur folk kunde överleva på det här stället i forna tider utan lokaltrafik, centralvärme och elektricitet.
Människorna ilade likt jäktade möss under de glittrande juldekorationerna på Drottninggatan. Vaggande i vinden signalerade de julefrid på jorden. Peter förundrades av att folk var till synes helt ovetande om det fula och cyniska spel som försiggick mitt under nosen på dom av deras förtroendevalda politiker. Människorna i Sverige levde i förvissningen om att just dom befann sig i den bästa av världar. Hylanderson hade avslutat deras samtal med att konstatera att anledningen till hans, Peters handlande, måste vara att ”de kom från olika kulturer”. Peter trodde först inte sina öron. Han var ju född i Sverige! Vad menade käringen egentligen!? Peter hade tidigare flera gånger hört henne påstå att ”invandrare ju var så besvärliga”. Men att få det kastat rakt i ansiktet så här, av en partisekreterare i ett riksdagsparti på själva riksdagen, var en smått surrealistisk upplevelse.
Men det fick honom återigen att se sin omgivning med nya ögon. Han såg åter rädslan och vaksamheten i alla partikamraternas ögon. Han hade aldrig tidigare mött så många rädda människor i sitt fyrtioåriga liv. Människor i ett politiskt parti, i Sverige, som var livrädda för att säga vad dom tyckte och egentligen kände. Han hade för första gången börjat ana det paranoia tillstånd som är den verkliga maktens ständige följeslagare.
tisdag, augusti 15, 2006
En bloggare yes I a´m?
Jaha ja… Ja, ja måste ju skärpa till mig och blogga lita oftare. Och tänka på att valet är den 17 september å så. Men jag har ju varit så dålig på det.. Det var idag, den 14 augusti, ungefär ett år sedan sist. Kan jag över huvud taget kalla mig för bloggare då… öhh.. ?
Det var en ung och trevlig sosse vid som tyckte att jag gott kunde skärpa till mig. Det har hon ju naturligt vis rätt i. Men det är ju så hype att blogga, så inne att jag blir anti!
Och är det för örit någon som läser blogar, utom bloggarna själva? Det känns så invärtes på något sätt. Nåja, jag faller väl till föga och försöker i alla fall. Val, val underbara val! (sjunger) Man skulle kunna byta ut det, mot jul? Julen ja. Den kommer snart nog. Ja man kanske skulle börja fundera på att köpa julklappar i tid i år..?
Det var en ung och trevlig sosse vid som tyckte att jag gott kunde skärpa till mig. Det har hon ju naturligt vis rätt i. Men det är ju så hype att blogga, så inne att jag blir anti!
Och är det för örit någon som läser blogar, utom bloggarna själva? Det känns så invärtes på något sätt. Nåja, jag faller väl till föga och försöker i alla fall. Val, val underbara val! (sjunger) Man skulle kunna byta ut det, mot jul? Julen ja. Den kommer snart nog. Ja man kanske skulle börja fundera på att köpa julklappar i tid i år..?
Ord står mot ord
Jag konstaterar att ord står mot ord angående huruvida folkpartiets partisekreterare Johan Jakobson givit direktiv till partiorganisationen att inte lägga några resurser på de invandrartäta bostadsområdena i valrörelsen. Men det är mycket glädjande att han i sin replik tydligt deklarerar att folkpartiet ska satsa på att driva kampanj bland landets invandrade. Tyvärr motsägs dock detta av verkligheten.
I dom flesta av folkpartiets egna kampanjkartor, som anger var partiet ska satsa sina resurser, ges enligt en lokal fp-ordförande en helt motsatt bild. (Fp har hakat på den senaste trenden att efter amerikansk förebild undersöka var de egna väljarna befinner sig rent geografiskt, ner till postnummer och gatuadress.) Partiet ska satsa på att säkra de väljare i bostadsrätts-, radhus- och villaområden som blivit identifierade som målgrupp. Därmed faller hela trovärdigheten för integrationspolitiken.
Budskapet om "språktest" och "motprestation för socialbidrag" blir då inte ämnat invandrarna själva, utan för att kittla den moraliska indignationen hos den väletablerade medelklassen.
Politik är att prioritera. Att partiledningen väljer att göra språktestet till en avgörande fråga vid en borgerlig regeringsförhandling blir så lätt att uppfatta som dubbelmoral. Under sitt tal i Almedalen på Gotland den 7/7 fick Lars Leijonborg sin längsta applåd när han lovade handikappade större rättigheter. En klart socialliberal och "mjuk" fråga. Det borde stämma till eftertanke inför det kommande valet i september.
I dom flesta av folkpartiets egna kampanjkartor, som anger var partiet ska satsa sina resurser, ges enligt en lokal fp-ordförande en helt motsatt bild. (Fp har hakat på den senaste trenden att efter amerikansk förebild undersöka var de egna väljarna befinner sig rent geografiskt, ner till postnummer och gatuadress.) Partiet ska satsa på att säkra de väljare i bostadsrätts-, radhus- och villaområden som blivit identifierade som målgrupp. Därmed faller hela trovärdigheten för integrationspolitiken.
Budskapet om "språktest" och "motprestation för socialbidrag" blir då inte ämnat invandrarna själva, utan för att kittla den moraliska indignationen hos den väletablerade medelklassen.
Politik är att prioritera. Att partiledningen väljer att göra språktestet till en avgörande fråga vid en borgerlig regeringsförhandling blir så lätt att uppfatta som dubbelmoral. Under sitt tal i Almedalen på Gotland den 7/7 fick Lars Leijonborg sin längsta applåd när han lovade handikappade större rättigheter. En klart socialliberal och "mjuk" fråga. Det borde stämma till eftertanke inför det kommande valet i september.
torsdag, augusti 18, 2005
Staten skapades för vem? Av Mikael "Prinsen" Trolin i Stockholm
250 miljoner doser av sömn- och lugnande medel sätter svenskarna i sig varje år.
700 000 dagsdoser.Var tionde svensk lider av sömnproblem. Sjukskrivningarna och utslagningen skenar. Vart är vi på väg och är det verkligen hårdare tag och sänkta ersättningsnivåer som är den rätta medicinen. Vad för slags samhälle vill vi låta våra barm växa upp i?
Revulotionären jesus från Nasaret blev anklagad av en farise (tror jag att det var) för att han lät sina lärljungar plocka säd på sabatten när dom var hungriga. Jesus ska då ha svarat att religionen skapades för människan och inte tvärt om.
Jag undrar om man inte borde säga det samma om samhället och staten….
Mikael "Prinsen" Trolin i Stockholm
700 000 dagsdoser.Var tionde svensk lider av sömnproblem. Sjukskrivningarna och utslagningen skenar. Vart är vi på väg och är det verkligen hårdare tag och sänkta ersättningsnivåer som är den rätta medicinen. Vad för slags samhälle vill vi låta våra barm växa upp i?
Revulotionären jesus från Nasaret blev anklagad av en farise (tror jag att det var) för att han lät sina lärljungar plocka säd på sabatten när dom var hungriga. Jesus ska då ha svarat att religionen skapades för människan och inte tvärt om.
Jag undrar om man inte borde säga det samma om samhället och staten….
Mikael "Prinsen" Trolin i Stockholm
tisdag, augusti 02, 2005
Operationen lyckades men patienten dog? Av Mikael "Prinsen" Trolin i Stockholm
I dessa tider när ropen skallar om av vi ska klämma åt alla dom som missbrukar våra välfärdssystem, infinner sig en undran om inte hetsen och den uppskruvade tonen leder till en stor mängd olycksfall i arbetet. Om inte en stor del av dom människor som välfärds- och trygghetssystemen skapades för, råkar illa ut på grund av övernitiska politikers och tjänstemäns strävan vara bäst i "fuskjägarklassen".
- Försäkringskassan har fått allvarlig kritik av JO angående sin handläggning.
- Det har framförts allvarlig kritik i riksdagen sedan det uppdagas att Försäkringskassan låtit tjänstemän på beting, med ersättningar på upp till 1500 kronor per sjukskriven, få belöningar för överflyttningar från sjukskrivning till sjukpension.
- Massmedierna har visat på ett växande antal människor som hamnat i omöjliga livssituationer genom att hamna mellan stolarna på Försäkringskassan, a-kassan och socialtjänsten efter underkända sjukintyg.
- Socialtjänsten bryter i ett antal kommuner mot lagen när dom gör sekretessbelagda peronnuppgifter, för dom som söker socialhjälp, tillgängliga för icke behörig personal.
- Socialtjänsten brottas med nya problem som uppstått när ett stort antal människor som fått sina sjukintyg underkända tvingats söka socialbidrag. Ett bidrag som bara täcker livets nödtorft och inte tar hänsyn till tidigare lån eller levnadsstandard. Följden blir att många riskerar att på oerhört kort tid (en till två månader) hamna i den nedåtgående spiral som stavas betalningsanmärkning, kronofogde, bostadslöshet och social utslagning.
Risken är att vi i vår nit att rädda välfärdssystemen slår ut just dom människor som systemen skapades för att skydda. "Att operationen lyckades men patienten dog". Och allra mest skrämmande är att en undersökning gjord i början av året (2005) visade att en majoritet av Sveriges familjer måste flytta från sin bostad vid ett inkomstbortfall på 4000 kronor i månaden.
Det betyder att alla dessa familjer är en till två månader från katastrofen i händelse av sjukdom i familjen och att Försäkringskassan inte skulle godkänna läkarintyget. Det är långt ifrån alla som enligt gammal folkpartidevis kan ha "en årslön på banken". Den rekordhöga arbetslösheten bland akademiker gör att människor med hög utbildning går direkt från högskolan till socialtjänstkontoret vid avslutad utbildning. Det ställer ökade krav på socialtjänstens handläggare att bemöta människors var enda problem är att landets tillväxt är så låg att det inte skapas några nya jobb. Har gamla socialtjänstemän den nödvändiga kompetensen som krävs för att möta den nya sorten hjälpbehövande?Sveriges står inför ett enormt systemskifte där vi inte längre kan förvänta oss att de gamla trygghetsytemen ska hjälpa oss om vi råkar illa ut.
Frågan är om det inte behövs en fond ur vilken människor kan söka ekonomisk hjälp till juridiska ombud i dom fall där statens hårdare tag gjort sig gällande och enskilda människor känner sig berövade sina rättigheter.En fond som till stor del skulle kunna tillhandahållas av staten, men utan politisk styrning, och där sökta medel skall gå till oberoende advokathjälp.
Detta för att undvika alla dom jävsituationer där staten utreder sina egna misstag, tillkortakommanden och lagbrott. Vi svenskar behöver hjälp och stöd i övergången till det nya systemet där man på ett helt nytt sätt en tidigare tvingas att se om sitt eget hus och inte kan lita till att storebror staten tillhandahåller det yttersta skyddsnätet.
Mikael "Prinsen" Trolin
Mobil: 070-414 6699
E-post: prinsen@liberal.se
söndag, juli 17, 2005
Folkpartiets nya kläder
Jag känner mig mer och mer som pojken i sagan om kejsarens nya kläder. Men jag återkommer till detta. Till saken hör att jag är en relativt nybakad liberal, åtminstone på papparet, med endast fyra år som officiell företrädare för partiet. Jag har fått komplimanger av partikamrater som berömt min "liberala kompass". Men på senare tid har jag mer och mer börjat tvivla på om den pekar rätt. Och det är mitt eget parti, folkpartiet, som efter en rad politiska utspel fått mig undra hurvida den verkligen är en liberal kompass eller kanske något annat.
Språktest, automatisk utvisning av icke-svenskar, sänkt straffålder, hemlig avlyssning och nu senast, att den svenska lärarkåren kollektivt ska förvandlas till Säpo-agenter med anmälningsplikt gentemot dom egna eleverna. Allt detta har fått mig att tvivla. Listan med liknande förslag kan göras ännu längre.
Om jag försöker ta ut kompassriktningen på dessa förslag så pekar åtminstone inte min kompass mot L som i Liberal längre. Det känns som om inriktningen på förslagen gör att kompassnålen hjälplöst snurrar förbi L:et för att slutligen peka på H som i Höger istället. Och sedan fortsätter den sakta ännu längre åt samma håll. Dragen av en obeveklig populistisk väljarmagnet.
Jag sträcker då mig i förvirrad, förtvivlan efter Svenska akademins ordbok och slår upp ordet liberal. Jag finner följande lydelse: av lat. liberalis, värdig en fri människa, ädel, hederlig hygglig, frikostig, till liber, fri.
Låter ju bara. Men jag blir inte klokare och fortsätter längre ned i texten och finner så: i överförd anv.: generös, icke knusslig l. kitslig l. småsint, icke rigorös. Ordet rigorös får mig att hajja till. Antyder det vad jag tror eller har jag missuppfattat det med?
Den sista tidens semantiska revisionism (språklig värde- och betydelseförskjutning) som tycks pågå i det svenska språket, gör att man inte längre kan vara säker på vad någonting betyder längre. Ta till exempel migrationsminister Barbro Holmbergs uttalande att "vi måste skicka hem de apatiska flyktingbarnen bara för att det är det enda humana att göra så de inte blir fler".
Alltså slår jag försäkerhets skull även upp ordet rigorös och finner följande betydelse: 1) (obevekligt l. överdrivet) sträng med avs. på (l. religiösa) grundsatser o. deras tillämpning. Och OH LA LA!! Plötsligt sluts cirkeln och jag förstår! Om liberal betyder icke rigorös och rigorös betyder överdrivet strängt (förhållningssätt) avseende t.ex. religiös åskådning, ja då är förslaget inte liberalt! Rigorös är alltså motsatsen till liberal.
Den åtgärd som en liberal företrädare föreslagit för att komma till bukt religiös fanatism riskerar att leda till just det som den försöker förhindra. Våld föder våld, föder våld osv. i all oändlighet. Jag pustar ut. Jag är i alla fall inte helt okunnig! Sedan lägrar sig ett vemod över min nyvunna seger.
Vad innebär denna upptäckt för mig när förslaget kommer från mitt eget liberala parti? Vems kompass är det som pekar fel? Ska jag vara tyst, som vissa riksdagsledamöter antyder, och låta partilojaliteten gå före min egen djupt kända övertygelse? Och om jag ändå måste opponera mig, så tycker dom att jag "väl kan ta debatten internt". Hur ska det gå till, undrar jag, när all information kommer via massmedierna?
Mig veterligen har det inte funnits någon intern debatt om att låta Sveriges lärarkår extraknäcka på Säpo. Vare sig i Stockholmsföreningens beslutande församling som går under namnet representantskapet eller i styrelsen för Sveriges största folkpartiförening i Stockholm, där jag är ledamot.
Min osäkerhet får överhanden efter ett tag och säger mig att det kanske är jag som är det främmande elementet i den liberala kroppen. Utbölingen som kommit för att sabotera den svenskaste av alla svenska egenskaper: den heliga enigheten.
Med den lilla pojken i mig vill åter igen högröstat skrika ut: "Men han har ju inga kläder på sig!". Jag erinrar mig då att många "utbölingar" haft en enastående viktig betydelse för historiens utveckling. Napoleon var korsikan, Stalin var georgier, Kissinger var tysk och blev medborgare i USA 19 juni 1943.
Så jag blir jag en smula nedslagen, kanske inte dom bästa exemplen eller förebilderna med tanke på hur många människor som fick sätta livet till under deras inflytande. Men sedan kommer jag att tänka på Madeleine Ahlbright, Albert Einstein, George Soros och inte minst vår egen kungs anfader, Jean-Babtiste Bernadotte. Så! Utbrister jag i glädje. Jag är anhängare till den franska revolutionens huvudtes: Att vara parisare är ingeting man föds till, det är något man måste välja själv. Tron på de gemensamma idealen, snarare än din härkomst och dina gener, avgör och du är en god medborgare.
Alltså, vänner liberaler: frihet, jämlikhet och broderskap! Och var det gäller folkpartiets eventuella nya kläder, så sägs det att man får höra sanningen av galningar, druckna och små barn. Eftersom jag själv inte dricker alkohol och är drygt 41 år fyllda, får läsaren själv bedöma vilken kategori jag tillhör.
För övrigt anser jag att vi bör ta mänskliga rättigheter på blodigt allvar.
Lev väl
Mikael "Prinsen" Trolin
Språktest, automatisk utvisning av icke-svenskar, sänkt straffålder, hemlig avlyssning och nu senast, att den svenska lärarkåren kollektivt ska förvandlas till Säpo-agenter med anmälningsplikt gentemot dom egna eleverna. Allt detta har fått mig att tvivla. Listan med liknande förslag kan göras ännu längre.
Om jag försöker ta ut kompassriktningen på dessa förslag så pekar åtminstone inte min kompass mot L som i Liberal längre. Det känns som om inriktningen på förslagen gör att kompassnålen hjälplöst snurrar förbi L:et för att slutligen peka på H som i Höger istället. Och sedan fortsätter den sakta ännu längre åt samma håll. Dragen av en obeveklig populistisk väljarmagnet.
Jag sträcker då mig i förvirrad, förtvivlan efter Svenska akademins ordbok och slår upp ordet liberal. Jag finner följande lydelse: av lat. liberalis, värdig en fri människa, ädel, hederlig hygglig, frikostig, till liber, fri.
Låter ju bara. Men jag blir inte klokare och fortsätter längre ned i texten och finner så: i överförd anv.: generös, icke knusslig l. kitslig l. småsint, icke rigorös. Ordet rigorös får mig att hajja till. Antyder det vad jag tror eller har jag missuppfattat det med?
Den sista tidens semantiska revisionism (språklig värde- och betydelseförskjutning) som tycks pågå i det svenska språket, gör att man inte längre kan vara säker på vad någonting betyder längre. Ta till exempel migrationsminister Barbro Holmbergs uttalande att "vi måste skicka hem de apatiska flyktingbarnen bara för att det är det enda humana att göra så de inte blir fler".
Alltså slår jag försäkerhets skull även upp ordet rigorös och finner följande betydelse: 1) (obevekligt l. överdrivet) sträng med avs. på (l. religiösa) grundsatser o. deras tillämpning. Och OH LA LA!! Plötsligt sluts cirkeln och jag förstår! Om liberal betyder icke rigorös och rigorös betyder överdrivet strängt (förhållningssätt) avseende t.ex. religiös åskådning, ja då är förslaget inte liberalt! Rigorös är alltså motsatsen till liberal.
Den åtgärd som en liberal företrädare föreslagit för att komma till bukt religiös fanatism riskerar att leda till just det som den försöker förhindra. Våld föder våld, föder våld osv. i all oändlighet. Jag pustar ut. Jag är i alla fall inte helt okunnig! Sedan lägrar sig ett vemod över min nyvunna seger.
Vad innebär denna upptäckt för mig när förslaget kommer från mitt eget liberala parti? Vems kompass är det som pekar fel? Ska jag vara tyst, som vissa riksdagsledamöter antyder, och låta partilojaliteten gå före min egen djupt kända övertygelse? Och om jag ändå måste opponera mig, så tycker dom att jag "väl kan ta debatten internt". Hur ska det gå till, undrar jag, när all information kommer via massmedierna?
Mig veterligen har det inte funnits någon intern debatt om att låta Sveriges lärarkår extraknäcka på Säpo. Vare sig i Stockholmsföreningens beslutande församling som går under namnet representantskapet eller i styrelsen för Sveriges största folkpartiförening i Stockholm, där jag är ledamot.
Min osäkerhet får överhanden efter ett tag och säger mig att det kanske är jag som är det främmande elementet i den liberala kroppen. Utbölingen som kommit för att sabotera den svenskaste av alla svenska egenskaper: den heliga enigheten.
Med den lilla pojken i mig vill åter igen högröstat skrika ut: "Men han har ju inga kläder på sig!". Jag erinrar mig då att många "utbölingar" haft en enastående viktig betydelse för historiens utveckling. Napoleon var korsikan, Stalin var georgier, Kissinger var tysk och blev medborgare i USA 19 juni 1943.
Så jag blir jag en smula nedslagen, kanske inte dom bästa exemplen eller förebilderna med tanke på hur många människor som fick sätta livet till under deras inflytande. Men sedan kommer jag att tänka på Madeleine Ahlbright, Albert Einstein, George Soros och inte minst vår egen kungs anfader, Jean-Babtiste Bernadotte. Så! Utbrister jag i glädje. Jag är anhängare till den franska revolutionens huvudtes: Att vara parisare är ingeting man föds till, det är något man måste välja själv. Tron på de gemensamma idealen, snarare än din härkomst och dina gener, avgör och du är en god medborgare.
Alltså, vänner liberaler: frihet, jämlikhet och broderskap! Och var det gäller folkpartiets eventuella nya kläder, så sägs det att man får höra sanningen av galningar, druckna och små barn. Eftersom jag själv inte dricker alkohol och är drygt 41 år fyllda, får läsaren själv bedöma vilken kategori jag tillhör.
För övrigt anser jag att vi bör ta mänskliga rättigheter på blodigt allvar.
Lev väl
Mikael "Prinsen" Trolin
onsdag, juni 01, 2005
Min första blog.
Motion till folkpartiets liberalernas landsmöte 2006 av Mikael Trolin (fp)
Politikområde: "Integration"
Yrkande:
- Att mötet antar som sin mening att ordet "integration" stigmatiserar den grupp som utpekas som behövande av detta. Ordet "integration" ska hädanefter ersättas av ordet "jämlikhet" med utgångspunkt i definitionen om de mänskliga rättigheterna så som dom är beskrivna enligt Europakonventionen.
Avskaffa ordet "integration" i folkpartiet liberalernas språkbruk och ersätt det med ordet "jämlikhet"
Motivering:
För att få till en förändring i språkbruk samt förhållningssätt i folkpartiet liberalernas "integrationspolitik" behövs ett mera medvetet förhållande till samhällelig överordning och underordning. Till underordningen räknas medborgare vilka genom avsaknad av t.ex. språk, relevant utbildning, sociala eller ekonomiska förutsättningar, tillgång till massmedier eller kulturell kännedom har sämre tillgång till arbete och samhälleliga intuitioner. En anledning till detta kan vara även etnisk diskriminering.
Ordet "integration" håller i allmänt språkbruk på att bli en stigmatiserande benämning. Det samma gäller för ordet "invandrare". Ordet integration definierar en grupp eller minoritet av människor som ska integreras gentemot den stora majoriteten. De människor som omfattas av de integrationspolitiska åtgärdsprogrammen blir därför utpekade och därigenom måltavla för det överordnade (normgivande samhällets) fördomar.
Det är en liberal sanning att alla människor har lika värde, rättigheter och skyldigheter oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning, etnisitet eller religion. Det är därför ovärdigt en demokratisk stat att peka ut en del av sina medborgare och att döma ut dessas sätt att leva i förhållande till majoriteten. Det strider dessutom mot de mänskliga rättigheterna, att individen förnekas rätten att själv välja livsinriktning inom ramen för de nationella lagarna, så som det är beskrivet i europakonventionen.
Det är därför tid att frångå benämningen "integration" då denna kan anses vara förlegad och härröra från en tid då majoritetssamhället ansågs inneha tolkningsföreträde och problemformuleringsprivilegier angående vad som "rätt" avseende kultur och val av livsinriktning.
Betydelsen av språkbruket kan inte nog erkännas med tanke på den process som pågått i bland annat USA sedan 1960-talet. Efter slaveriets avskaffande har majoritetssamhället benämning av de förra afrikanska slavarna successivt förändrats från negro (neger) till black (svart) till afro-american (afro-amerikan) till African-american (afrikansk-amerikan). Drivande i den processen har inte varit det vita majoritetssamhället utan den "svarta" minoriteten själv genom sina organisationer och företrädare.
Den verkliga poängen med att avskaffa ordet "integration" är att göra underordningens egna verklighetsbeskrivning och perspektiv dominerande. Vi i Sverige ligger cirka 30 år efter denna utveckling som nu även blivit den dominerande i England. Under ett besök i London med Stockholms stads integration- och arbetsberedning fick vi se hur språkbruket förändrat myndigheternas arbetsmetoder i grunden. I Londons kommunadministration är det är inte längre minoriteten som ska "integreras" och anpassas till normen utan man talar enbart om jämlikhet (equalitiy). För detta har man inrättat en speciell myndighet vilken har att tillse att jämlikhet inför lagen med lika rättigheter och skyldigheter gäller för kommuninvånarna.
Eftersom det etniska utanförskapet i det underordnade samhället aldrig kan brytas med förslag som enbart härrör från representanter ur det överordnade och normgivande, är det viktigt att man språkbruket försöker åstadkomma största möjliga jämlikhet och rättvisa. Detta bör på ett klart och tydligt sätt återspeglas i majoritetssamhällets språkbruk.
Politikområde: "Integration"
Yrkande:
- Att mötet antar som sin mening att ordet "integration" stigmatiserar den grupp som utpekas som behövande av detta. Ordet "integration" ska hädanefter ersättas av ordet "jämlikhet" med utgångspunkt i definitionen om de mänskliga rättigheterna så som dom är beskrivna enligt Europakonventionen.
Avskaffa ordet "integration" i folkpartiet liberalernas språkbruk och ersätt det med ordet "jämlikhet"
Motivering:
För att få till en förändring i språkbruk samt förhållningssätt i folkpartiet liberalernas "integrationspolitik" behövs ett mera medvetet förhållande till samhällelig överordning och underordning. Till underordningen räknas medborgare vilka genom avsaknad av t.ex. språk, relevant utbildning, sociala eller ekonomiska förutsättningar, tillgång till massmedier eller kulturell kännedom har sämre tillgång till arbete och samhälleliga intuitioner. En anledning till detta kan vara även etnisk diskriminering.
Ordet "integration" håller i allmänt språkbruk på att bli en stigmatiserande benämning. Det samma gäller för ordet "invandrare". Ordet integration definierar en grupp eller minoritet av människor som ska integreras gentemot den stora majoriteten. De människor som omfattas av de integrationspolitiska åtgärdsprogrammen blir därför utpekade och därigenom måltavla för det överordnade (normgivande samhällets) fördomar.
Det är en liberal sanning att alla människor har lika värde, rättigheter och skyldigheter oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning, etnisitet eller religion. Det är därför ovärdigt en demokratisk stat att peka ut en del av sina medborgare och att döma ut dessas sätt att leva i förhållande till majoriteten. Det strider dessutom mot de mänskliga rättigheterna, att individen förnekas rätten att själv välja livsinriktning inom ramen för de nationella lagarna, så som det är beskrivet i europakonventionen.
Det är därför tid att frångå benämningen "integration" då denna kan anses vara förlegad och härröra från en tid då majoritetssamhället ansågs inneha tolkningsföreträde och problemformuleringsprivilegier angående vad som "rätt" avseende kultur och val av livsinriktning.
Betydelsen av språkbruket kan inte nog erkännas med tanke på den process som pågått i bland annat USA sedan 1960-talet. Efter slaveriets avskaffande har majoritetssamhället benämning av de förra afrikanska slavarna successivt förändrats från negro (neger) till black (svart) till afro-american (afro-amerikan) till African-american (afrikansk-amerikan). Drivande i den processen har inte varit det vita majoritetssamhället utan den "svarta" minoriteten själv genom sina organisationer och företrädare.
Den verkliga poängen med att avskaffa ordet "integration" är att göra underordningens egna verklighetsbeskrivning och perspektiv dominerande. Vi i Sverige ligger cirka 30 år efter denna utveckling som nu även blivit den dominerande i England. Under ett besök i London med Stockholms stads integration- och arbetsberedning fick vi se hur språkbruket förändrat myndigheternas arbetsmetoder i grunden. I Londons kommunadministration är det är inte längre minoriteten som ska "integreras" och anpassas till normen utan man talar enbart om jämlikhet (equalitiy). För detta har man inrättat en speciell myndighet vilken har att tillse att jämlikhet inför lagen med lika rättigheter och skyldigheter gäller för kommuninvånarna.
Eftersom det etniska utanförskapet i det underordnade samhället aldrig kan brytas med förslag som enbart härrör från representanter ur det överordnade och normgivande, är det viktigt att man språkbruket försöker åstadkomma största möjliga jämlikhet och rättvisa. Detta bör på ett klart och tydligt sätt återspeglas i majoritetssamhällets språkbruk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
